Jag flyger över Stockholms tak under en blå himmel med endast några små stackmoln. Trafiken under mig är lugn och grönskan är fantastisk i de parker jag flyger över. Stockholms slott är stort och Gamla Stan som ligger vid Mälarens vatten är fortfarande så stabilt med sina flera hundra år gamla stenhus där de flesta hus var byggda i trä tidigare, men som på grund av bränder i staden blev uppbyggda i sten.
Jag fortsätter vidare över havet som är lugnt och spegelblankt. Horisonten ligger långt fram och när jag närmar mig får jag en känsla av en annan värld som ligger en våning under där jag befinner mig. Det är den tredje dimensionen med den gamla eran jag ser.
Avståndet har ökat mellan dimensionerna och det är en tid i avvaktan för en stor förändring som kommer att påverka alla människor. Det är nu det kommer att märkas vilka som går till uppstigning, vilket blir en tid med människor som inte förstår varandra andligt sett och motsättningarna blir många framför allt i familjerna och bland vänner.
Sorgen blir stor då många bryter med det gamla och även med familj och vänner, vilket är en naturlig utveckling och som är som det ska vara. Människor utvecklas hela tiden och det gäller även åt olika håll vilket kan vara svårt att acceptera när man inte når varandra på samma sätt som tidigare. Det kan vara lika svårt att mista någon i livet som i döden, men det gäller att försöka förlåta och förstå för att orka gå vidare.
De som befinner sig i en lägre dimension har inte möjlighet att se de som befinner sig i en högre dimension, men i de högre dimensionerna kan man följa vad som händer i de lägre dimensionerna. Vilket kan vara en tröst att veta att de nära och kära finns ändå väldigt nära med kärleken som en påminnelse, och så är det.